Nu ska vi bli tvillingföräldrar!! Här kan man följa en lätt neurotisk blivande mammas och en sjukt optimistisk blivande pappas (tolkad via mamman då han inte vill blogga;)) resa mot föräldraskapet.
En har inte så mycket tid att sitta vid datorn för att blogga. Och att blogga från mobilen fungerar sällan särskilt bra, dessutom är det sällan en är så fokuserad. Nu har tjejerna somnat i sängen, och går med på att mamma gått därifrån, så passar på att skriva ett par rader.
Det har hänt så sjukt mycket på de här två månaderna att jag inte vet var jag ska börja... De utvecklas så fort att det ibland känns som att det är svårt att hänga med, samtidigt är varje dag extremt lång och mycket hinner upplevas och testas. Varje dag blir de lite säkrare, hittar saker snabbare och lyckas lite bättre med vad de vill. Största förändringen måste nog vara kontakten. Jag menar visst, jag har alltid upplevt att vi fått god kontakt med dem, men nu skrattar de åt oss, skiljer på folk och folk, och "pratar" tillbaka. De utvecklas ju självklart fysiskt också (greppar, vänder sig, jobbar på krypning (tar sig lite framåt via ålning), sitter med stöd, etcetcetc), men det som känns mest är ändå kontakten. Det känns faktiskt lite som att de från början var lite lika tamagotchis. Ni vet - äta, sova, bajsa, kissa, äta, sova, kissa, äta, sova, äta, äta, etc... Rince and repeat. Nu kan vi busa, gosa och fåna på ganska mycket mellan äta/sova/kissa/bajsa, och det känns som att vi lärt känna varandra. De har helt enkelt gått från tamagochi till människor... ;)
Jag kommer nog fortsätta vara såhär bra (läs dålig) på uppdateringar, men ibland så händer det. Nu har jag dock ingenting mer att säga, så kommer nog att gå och lägga mig istället. Gäller ju att "sova när de sover" (vilket ingen tvillingförälder någonsin skulle ta på allvar), så ska väl försöka.. ;)
PIS