Snabbinlägg
Jag var lite kaxig i förra inlägget och mopsade upp mig med storslagna planer som att börja träna, inte må så dåligt och att första trimesterns bängel var över... ;) Enligt systra var det fyra dagar sedan förra inlägget, så fick en fin dag till, men sen så fick jag solsting på söndagen. Och eftersom att jag fick solsting på söndagen så åt jag inte (för att inte tala om att jag kräktes upp det jag åt) så bra (och hade uppenbarligen druckit för lite) vilket resulterade i en riktig setback-dag igår. Kräktes hela förmiddagen, låg i sängen hela eftermiddagen och sen försökte jag mörsa in både kalorier och dryck på kvällen. Verkar faktiskt ha gett gott resultat då jag mår ganska så bra idag, kunnat ta en promenad, varit på labb och lämnat in mvc-inskrivningsproverna och nu ska jag snart laga mat. Så det går att vända!
Förra gången någon försökte sticka mig slutade det med 9 försök av totalt 3 olika ssk. Detta dock en dag som jag kräktes ordentligt och inte ens fick behålla vätska. Jag är ju svårstucken även i normalfallet, såtillvida att jag inte ens får lämna blod, så absolut ingenting konstigt med att ingen lyckades just då. Men döm om min förvåning när labb-uskan idag träffade på andra försöket och ur det sticket fick alla rör! WOHO! Det händer ibland! Då hade jag ju också druckit typ 3 liter och suttit och värmt över där de brukar sticka, men ändå kudos till den uskan! Så nu har jag lämnat proverna och gjort mitt bidrag till blodbanken, blir spännande att se om min blodgruppering stämmer med labben vi gjorde T4 ;)...
Det var sista bidraget till mvc innan ultraljudet!! Ååh jag ser fram emot det så mycket! Att äntligen få se lillknodden, och veta att allt verkar stå rätt till... Eftersom att jag nu läst om (och sett) fall där allt går fel, kromosomavvikelser, sjukdomar, missed abortions etc så kan ni väl tänka er skräckscenariona som går omkring i huvudet på mig ibland... Jag försöker att inte tänka så, för i de allra flesta fall så går det ju bra, och ska man döma av hur mycket bebis påverkar sin mor så borde ju bebis växa och frodas därinne... Och växa vet jag ju att hen gör för hen känns ju som bekant då jag ligger på mage och jag inbillar mig även att magen är rundare. Jag är ju rund från början, men det känns som att nedre delen av magen har expanderat lite om man så säger. Jag har bara gått upp 0,3kg sedan starten av graviditeten, vilket ju inte är särskilt mycket och det borde inte vara fett på magen med tanke på det kaloriintag (och uppkräk) som jag fått ha för knoddas...
Nädu. Jag bara babblar på.. Förlåt, jag ska köra ett mer strukturerat inlägg, kanske bara om en sak, någon annan dag. Nu skrev jag bara för att jag fick dåligt samvete då systra mi påpekade att det gick ett par dagar mellan inläggen igen, och nu måste jag verkligen laga mat så jag hinner till matchsamlingen!! (För jag är ju så smart att jag tänker att man alltid kan testa spela lite om man får i varje fall)
PIIS