Sjukgymnastbesök och återkomst av trötthet.
Jaha, jag har egentligen inte så mycket att säga om själva graviditeten. Den progredierar, småknoddisarna blir större, magen blir större. Jag blir tyngre (kan jag bara anta med tanke på hur bukomfånget ökar ;)), ryggen blir trött... Har dock inga tecken till foglossning än, vilket bara kan ses som mirakulöst med tanke på tvillinggraviditet och redan vecka 27?! Jag menar, det BORDE vara lite foglossning nu, men kanske har jag tur och slipper det <<fingers crossed>>. Det enda som jag känner av är att jag är himlarns trött. Det är säkert mörkrets fel också, och det här att knoddisarna väcker mig på nya uppfinningsrika sätt på nätterna. Inatt drömde jag en extremt invecklad dröm där jag till slut var alldeles utmattad i sömnen och försökte frammana monster (framför allt Samara från The Ring) för att få vakna. Till slut tittade jag i en soptunna och låtsades se ett monster, och då vaknade jag?? Sen kunde jag inte somna om på 2 timmar pga nästäppa och halsont, så jag är ganska trött idag faktiskt. Ironiskt att jag igår var ganska kaxig om att minsann inte gå ner i tid så länge det bara går, men vi får väl se hur länge det går ;).
Ja. För igår var jag ju till sjukgymnasten. Har letat hur mycket som helst på internet, har pratat med barnmorskor, obstetriker och kollegor, och ingen har kunnat säga varesig bu eller bä gällande träning. Vissa har sagt "men motionsträning är ju bra, så länge man inte ökar buktryck eller provocerar bäckenbotten", vilket inte har hjälpt mig alls då jag tycker att buktrycket ökas vid alla övningar om man gör de korrekt, och vad betyder motionsträning?? Så igår gick jag till en sjukgymnast som jag även känner privat (och litar på till ungefär 100%). Efter lite initial förvirring då hon och jag inte riktigt hade samma syn på vad faktisk träning innebär så kom vi riktigt bra överens. Tyvärr slutade det med att jag inte får göra någon stående/platt liggande gymövning, fast med tanke på att hennes ursprungsbud var "inget mer gym nu" så är det väl en ganska bra slutkompromiss?? Jag får alltså inte köra någon av basövningarna till styrkelyftningen, men får köra komplementeringsövningar så länge jag håller mig till hennes uppsatta regler. Det kan jag tycka är OK. Dessutom förklarade hon VARFÖR, och så länge jag vet varför så har jag mycket lättare att lyssna på folk. Tydligen är en enlingsgraviditet någonting som bäckenbotten är ganska bra förberedd på. Den här perioden växer knoddisar ca 150-200g/vecka, vilket ger ett högt tryck, men den är alltså beredd. Med tvillingknoddisar växer de dels lite snabbare (för att kompensera för att de oftast kommer ut för tidigt) och dels så är det ju två = åtminstone 3-400g/vecka just nu. Bäckenbotten har inte den kapaciteten = om man provocerar den samtidigt med exempelvis marklyft eller knäböj så ökar risken för förtidsbörd ganska dramatiskt. Så om man säger så så blev jag ganska övertygad att hennes övertygelse om att sätta stopp för mark/knäböj är väldigt adekvat.
Sen pratade vi en hel del om hur vardagen ska se ut för att man ska vara i så gott skick som möjligt inför förlossning och eftervarande besvär. Bland annat tyckte hon att jag skulle gå ner i tid redan nu, helst till 50% men åtminstone till 75%... Jag förstår hennes tanke, men det är inte riktigt aktuellt att gå ner i tid som prevention. När jag inte orkar (och jag tror faktiskt ändå att det inte är så himla länge tills kroppen säger nej) ska jag absolut gå ner i tid och ta hand om knoddisarna så mycket som möjligt, men som det ser ut nu kan jag inte med gott samvete göra det... Sen är det som att hon läste mina tankar litegrann, för jag har haft ganska dåligt samvete och funderat mycket på det här med att vara en bra förälder, och hur fasen jag ska kunna kombinera det med min egen vilja att träna, jobba etc. Jag sa ingenting alls om det till henne, men hon pratade på om hur viktigt det var att inte glömma sig själv trots att man blir mamma, och fortsätta träna om man vill det, hitta tid till sina egna intressen etc - för mår mamma bra mår barnen bra. Jag vet ju att det finns vissa andra (hej syster) som sagt det här också, och jag vet ju rent logiskt att det stämmer, men det känns bra att även en "yrkesperson" säger det. Inte för att jag kommer att sluta noja, jag vill ju att våra små knoddisar ska ha de bästa förutsättningarna någon kan ha....
Ja, nu blev det här ett väldigt långt blogginlägg. Det mesta har jag väl redan pratat med dig om systra, men du tjatar jämt på magbilder och blogginlägg så nu blev det ett blogginlägg av det här! Jag har introvecka på medicin så jag har absolut inget avancerat för mig den här veckan. Nästa vecka är det akutenvecka, har pratat med Susanne och om det inte funkar så byter jag med någon annan, men vi börjar med att jag försöker köra den i varje fall! Nåväl, nu svävade jag ut igen, börjar bli ganska hungrig...
PIIS