Nu ska vi bli tvillingföräldrar!! Här kan man följa en lätt neurotisk blivande mammas och en sjukt optimistisk blivande pappas (tolkad via mamman då han inte vill blogga;)) resa mot föräldraskapet.
Dagarna går in lite i varandra, vi har börjat komma in i rutiner och kanske framförallt accepterat att rutinerna är oändligt flexibla, så att ingen dag är den andra lik men ändå extremt liknande. Märkligt? Tja komponenterna i varje dag är likadan, det är bara timingen och mängden som skiljer sig åt. Dagarna går ju självfallet åt till flickorna, vi myser större delen av dagarna, med mer eller mindre nöjda miner från tjejerna. De blir större och större, innan de blev en månad gamla hade de vuxit >1kg var!! De utvecklas fint även på andra vis - är alltmer vakna och ger bättre och bättre kontakt. Mest är de glada, om vi inte tvingar de att ligga ensamma i sängen ;)
Sömnmängden är inte den största för oss föräldrar, men ändå klart hanterbart. Så många småbarnsföräldrar har klagat så himla mycket, men vad fasen - det är ju spädbarnen som gäller, det är inte viktigt hur man som förälder sover så länge man bara får så mycket sömn att man klarar av att ta hand om sina barn. Vi har ju nu två, och de är sällan helt synkade, av någon anledning är det som roligast att vara osynkad nattetid, så när Anya väl somnar efter över en timmes ammande, kramande, promenerande, ja då är det Allis tur! ;) Det är sällan pappa duger nattetid utan då är det bröst och mammadoft de vill ha, så det är bara för mig att vara med dem då. Men som sagt, det är tjejerna som gäller och någon liten stund finns det alltid på dygnet som jag kan ta igen någon liten ögonblund.
Det här blogginlägget blev lite fragmenterat. Så får det väl vara då. Generellt kan man väl säga att både jag och C är ganska virriga ibland, men framför allt är vi väldigt glada. Flickorna växer fint och utvecklas som de ska så orosnivåm är klart lägre än tidigare, men mer än glädjen att allt går som det ska är det så fantastiskt mycket kärlek, både till flickorna, varandra och till/från familj och vänner. Vi har sån tur som har fått så fina barn och har så mycket fint folk omkring oss. Jag skulle inte vilja ändra någonting (förutom kanske att moster skulle få träffa dem oftare...)!
Nu vaknade Allis till, hon llgger i famnen på mig och tittar förebrående på mig för att hon inte får fullständig uppmärksamhet, så jag ska gå och mysa istället, piis!