Om en macka.
Jag har alltid hatat frukost, på ett rent intellektuellt plan har jag väl förstått att det är en viktig och bra måltid, men jag har hatat den ändå. Lite sådär på princip. Det har äcklat mig att äta tidigt, och har man väl varit tvungen (läs på cuper eller så) så har jag varit nära att kräkas genom hela den plågsamma processen. Därför känns det så himla märkligt att de små parasiterna (sagt med all kärlek <3) tvingar mig att äta frukost nu. Jag tar förvisso med den till jobbet, så hinner vara vaken ca en halvtimme innan jag äter, men jag måste äta någonting. Annars förvandlas jag till ett hormon- + sockerbristsmonster lagom till 10-11 på förmiddagen (alltså alldeles för tidigt för att äta lunch...). Det går att jämföra med lillasysters hangry-problem (hungry + anger), och det säger inte lite för de som känner henne eller har hört Legenden om Kanelbullen På Arlanda.
Så jag äter frukost. Under tyst protest, men jag äter. För annars fungerar jag inte på förmiddagen. Och imorse var vi ganska trötta både jag och C, så när han slängde sopor imorse slängde han även vår matpåse i sophuset. Lyckligtvis var jag vaken nog så att han fick ta upp påsen så att matlådorna är med, men min smörgås har gått förlorad. Den slängdes imorse i sophuset. Så imorse hade jag ingen frukost!! Jag stal ett glas mjölk på avdelningen och tänkte att det får lösa sig av sig självt, men så satt jag där på ronden och blev så arg på min kollega. Förvisso inte en särskilt duktig kollega som blev inslängd att göra någonting han inte borde göra (ronda utan överläkare), men jag blev så oproportionerligt arg!! Och tidigt var det, ca kl 9 på morgonen... Jag förstod inte vad som hände förrän magen började kurra och småttingarna därinne argt sparkade på min blåsa. Jag var ju HUNGRIG!!
Cirkus 5 minuter senare hade jag köpt en smörgås och en cola zero. Cirka 1 sekund senare hade jag ätit upp smörgåsen och druckit sagda cola zero. Ungefär 5 minuter senare var jag glad och pigg som en lärka.
Det var Historien Om En Macka - och hur den räddade Linn och småttingarnas dag ;)...
Okej, lite raljerande, men jag tycker att det är fascinerande hur kroppen fungerar och hur den har förändrats under graviditeten. Och det här är min blogg så jag får skriva vad jag vill och ni får läsa om ni vill! ;).
Nu ska jag forska, för avdelningsarbetet är färdigt för idag.
Heipa hei