Hjärtegrynen

Jaha. Är nu hemma torsdag-fredag lite på prov. Vi tog egentligen alla beslut på "min" avdelning den här veckan redan i måndags, och nu väntar vi på alla frustrerande saker som målmöten, vårdplaneringar och kommunen. Vi hade kring 10 patienter i måndags, och alla är egentligen rehabpatienter i större eller mindre utsträckning... Det innebär att de medicinska besluten blir ganska sparsamma då det inte är vi läkare som utför deras rehab, utan arbetsterapeuter, fysioterapeuter, logopeder och såklart den fantastiska avdelningspersonalen. Det är ju bra, i vanliga fall när en AT-läkare är på stroke/geriatrik/rehab-avdelning hinner hen oftast läsa på en hel del, kanske hänga på på mottagning och eventuellt gå ner på akuten och hjälpa till. Men jag arbetar ju bara 50%, vilket innebär att förmiddagsronden tar upp 90% av arbetstiden, och resterande tid mellan 1130-1200 blir en transportsträcka som oftast flexas bort (då man knappast hinner påbörja någonting nytt).

 

Det i samband med att mina energinivåer sjunker tämligen snabbt just nu ledde till att min överläkare sa att jag kunde flexa torsdag+fredag förmiddag "på prov", för att se om det ledde till någon sorts energinivå som innebär att jag kan göra mer än att åka till jobbet, komma hem, sova, äta, sova. Bara på idag kan jag väl säga att det verkar så, jag klev upp kring 10 och har inte lagt mig än, har forskat en del (dvs flyttat runt på siffror och svurit en hel del), försökt bråka med försäkringskassans hemsida (HUR kan vi behöva skriva läkarintyg öht när "patienten" också behöver författa en hel jäkla roman??), pratat med lite vänner, och suttit och kollat träningsinspo. Har inte behövt sova än i varje fall, vilket är ett stort steg framåt om man jämför med måndag-onsdag (då jag efter jobbet sovit 2 timmar, varit vaken 30, sovit 2 timmar till och sen sovit resten av kvällen :P). 

 

Så det börjar nog vara dags att avveckla mig från verksamheten helt, ska nog åka till jobbet på måndag för att avsluta/omfördela alla patienter som jag har på min utredningslista samt försöka få tag på underskrifter etc som behövs i den här akademiska AT-världen. Sen blir det nog inte så mycket mer jobb för min del. 

 

Det är tur att det börjar närma sig slutet av graviditeten, för träningsnarkomanen i mig bara skriker. Jag vet ju att det är helt orimligt av mig att ens tänka mig att åka och träna, men jag längtar så fruktansvärt mycket till att känna musklerna darra, att verkligen få ta i, till och med lukten i träningslokalerna, och de mer konditionskrävande fotbollsträningarna. Jag saknar det så in i bombens!! Jag vet att jag inte kan träna som det är nu. Heck, jag har energi till att kanske eventuellt umgås med någon alternativt städa alternativt vara vaken och trevlig OM jag sovit bra, ätit bra, druckit bra och det inte är en längre tidsrymd än ett par timmar. Då är det inte rimligt att träna, och jag vet det!! Även om det inte hade varit orken som satt stopp så vet jag ju att bäckenbotten+ryggen inte heller mår bra av den sortens träning jag suktar efter nu såhär i slutet av en tvillinggraviditet. JAG VET DET!!! Men det hjälper inte, jag saknar det så fruktansvärt mycket ändå. Nysatsning när knoddisarna kommit? Svar ja! Problemet kan väl bli att jag är lite övertaggad, så kommer att behöva coach-hjälp från sekund ett för att inte överbelasta någonting...

 

Näni. Nu ska jag gå ut och börja förbereda för mat, för snart kommer sambosen hem!! <3