Inte en chans...!
Jahapp så har vi nått nästa steg. Det här "kanintesova,ärtrött,sväller,magenärivägen,buhuhuhu" stadiet som nog de flesta gravida kvinnor upplever när de börjar bli "nog gravida". Jag skattar mig ändå lycklig att min kropp håller såpass bra som den gör, var ju 2 veckor sedan magen var stor "som en fullgången enlingsgraviditet", och för att vara helt ärlig - hade det varit fullgånget då så hade det faktiskt inte varit så stora problem. Jag hade mest varit irriterad pga endorfinbrist och visst, blivit trött och andfådd men nu är det ganska så drygt faktiskt. Iofs kan man väl räkna med att jag är mer övergången än en övergången "tillåts" bli utan att bli igångsatt, så att det börjar bli jobbigt nu kan jag faktiskt mer än väl acceptera.
Det mest dryga är all återhämtning som behövs. Jag har ju nu slutat jobba för det är helt enkelt inte görbart. I princip kan jag göra en sak innan jag måste vila en stund, och den här saken kan vara allt från att rengöra toaletten till att äta middag. Mest irriterande blir det för att jag vill ju göra saker, jag menar, behövs det städas i köket och jag måste ta 3-4 pauser mitt i då blir en ju faktiskt ganska irriterad... Behövs något göras vill jag kunna göra det, punkt.
Men jag ska faktiskt inte klaga särskilt mycket, jag har världens bästa sambo+familj som stöttar och ställer upp och världens bästa vänner, så jag skattar mig ändå lycklig. Jag har möjligheten att bli sjukskriven för att låta kroppen vara i så bra form som möjligt inför förlossningen, jag har ett fantastiskt nätverk runtomkring mig och ärligt - är inte själva förmånen att få sätta liv till världen någonting fantastiskt i sig?
Missförstå mig rätt, jag är livrädd för dels själva "tilllivsättandet" (AKA förlossning), och är väldigt nojig över det här att bli mamma till två småttingar... Men rädslor och nojor aside - så mycket kärlek som de här småttingarna genererar redan innan de är födda... Det är obeskrivligt, och så ytterst värdefullt. När en kan sitta i timmar och titta på sin mage bara för att de ligger därinne och rör sig och lever, och känna värme och kärlek - det är en särskild sorts lycka!! Så bring it sista delen av graviditeten - give me all you got because I can take it!