Ojsan!
Missade visst att skriva direkt efter ultraljudet igår, my bad ;)... Kan väl säga som så att det har varit två ganska hårda dagar för en tämligen höggravid kvinna. Tisdagen blev lång med jobb - simning - MVC, och onsdagen blidde jobb - ULJ - skjutsa C... Det är inte så mycket kanske för någon med energi över till något annat än till att försöka få småknoddar att växa, men för mig så blev det två tunga dagar. Kom hem kring 1630 båda dagarna, och tisdagen kunde jag då knappt sova pga gastrit och sådär, så onsdagen var redigt jobbig. Somnade i soffan när vi kom hem, vaknade bara för att häva i mig lite kvarg och frukt, och sen somnade jag om igen. Inte nog med att knoddisarna blir större och större, de drar mer energi också. Det är ju självklart så det ska vara, och det är helt rimligt, men det gör helt enkelt att jag orkar mindre och mindre. Tror att Åke kan ha rätt när han säger att nästa vecka ut och sen kanske inget mer jobb, men vi får väl se. Vi tar oss över det hindret när vi kommer till det!
Ultraljudet såg i varje fall bra ut! Allis är en liten rund gosak, 1984g! Det är i princip en enling i vecka 33-34, så hon växer alldeles fenomenalt ;). Anya var jättesvår att få mått på, hon har huvudet så långt bak att det inte går att få något vettigt huvudmått. För att bedöma fostervikt använder man huvudmått, bukmått och lårbensmått, så får man ett dåligt huvudmått blir viktuppskattningen helt tjottahejti. Hon fick ju nu ett jättelitet huvudmått (läs det ser ut på kurvorna som att hennes huvud krympt inte bara jämfört med sist, utan för fyra veckor sedan också ;)), men normalt buk- och lårbensmått vilket gör att hennes vikt inte går att beräkna utan Åke uppskattade det till ca 1800g. Således helt normalt, och det är fortfarande bra flöden överallt och sådär. Från och med nästa gång kommer det att göras CTG-kurvor varje besök hos Åke, för det blir så svårt och lägesberoende att mäta flickorna annars.
Kortfattat alltså så mår flickorna så bra man kan önska, och mamman är trött men mår efter omständigheterna bra. Hon ser lite ut som en gravid flodhäst, men må så vara! Snart får vi träffa våra småflickor, och jag kunde inte längta mer!! (Självklart ska de hålla sig inne till 1/1 ändå (läs v36), men den som väntar på något gott..!!!)
Nu ska jag gå och lägga upp fötterna.
PIIS