Hjärtegrynen

Var väl ungefär vad min obstetriker sa till mig nu på ultraljudet. Hon pumpade mig väl lite mer på information om hur min kropp fungerar än vad Åke har gjort, och var inte så nöjd när hon insåg att jag fortfarande jobbar 100% i vecka 29+2. Så hon sjukskrev mig från och med måndag 50%. Svårt tycker jag som inte är så duktig på att sitta still och ta det lugnt, men det måste visst bli så nu.

 

Tyvärr är det ju så att havandeskapspenning är utformat så att det är extremt svårt för en läkare att få det beviljat. Vi har ganska lätt att bli omplacerade till "en mindre stressig miljö", läs avdelningsarbete, vilket enligt försäkringskassan är att likställa med kontorsjobb. Det jäkliga är ju att avdelning kan vara extremt ostressigt, nästan så att man somnar av tristess, men det kan också vara 6 utskrivningar, du blir kvar till efter 18 och någon patient blir dålig så du får göra mycket och arbeta hårt. På medicinavdelningar är det mer av det sistnämnda, du är ofta väldigt aktiv som avdelningsläkare och kanske inte så fysiskt belastad men stresspåslaget kan bli ganska högt under dagarna. Och nu börjar tvillingarna bli ganska så stora, och de börjar meddela sitt missnöje med mig ganska tydligt när de blir missnöjda... En stressig dag på jobbet slutar oundvikligen i sängen nästan direkt när jag kommer hem, trött som få. De värsta dagarna har jag haft en del sammandragningar, vilket ju såklart är normalt att ha ibland när man börjar närma sig sista fjärdedelen av graviditeten, men inte så normalt när de är stressframkallade.

 

Summa summarum kan man säga att havandeskapspenning hade kunnat vara bättre utformat, men förhoppningsvis hackar de inte så mycket på sjukskrivningen... Jag vill att småknoddisarna ska stanna inne åtminstone till vecka 36 (ca nyår), och om den här inkubatorn blir överhettad innan dess skulle jag inte förlåta mig själv om jag inte gjort allt jag kunnat för att lugna ner den först.

 

Huvudpersonerna själva mår utmärkt, de växer så det knakar, håller alla sina kurvor och verkar allmänt må gott därinne. Allis låg och sög på tummen, men så fort ultraljudet försökte fånga henne låg hon och viftade och hade sig... Anya gjorde som hon brukar, borrade in huvudet i tarmarna och breakdansade loss med armar och ben. Lite svårt att få mått på så busiga bebisar, men de mått som gick att få såg superbra ut! :) Nu blir nästa kontroll först MVC den 29/11, sen ultraljud igen 30/11. Sen närmar vi oss med stormsteg...

Nu ska vi nog åka hem. Haha, nej justja. Christoffer påminde mig just att vi ska på BIO. Bra där Linn, bra!

PIIS out!