Nu ska vi bli tvillingföräldrar!! Här kan man följa en lätt neurotisk blivande mammas och en sjukt optimistisk blivande pappas (tolkad via mamman då han inte vill blogga;)) resa mot föräldraskapet.
Hur gick tiden så fort?? På måndag börjar Christoffer arbeta, imorgon är "slutkollen" för prematurer på neo-mott och nästa vecka är knoddisarna två hela månader. Det känns som att tiden har gått extremt fort, men samtidigt känns det som att de "alltid" har varit här...
Det händer mycket hela tiden känns det som. Kanske inte stora grejer för alla andra, jag menar det är inte som att de helt plötsligt börjat prata, gå och springa etc, men varje dag händer det grejer... För det första växer de så det knakar, i onsdags vägde de 4,09 resp 3,69 (i stort sett fördubblad födelsevikt), och växer så att kurvorna i princip pekar rakt uppåt! De är nu inne i nedre normalvikt för åldern, från att ha varit gravt underviktiga enligt alla kurvor. Jag måste ju medge att det syns på dem också, de ser extremt välmående ut <3. Mammas hjärtegryn... Sen är de snabba kognitivt, eller som de säger på BVC "de är så vuxna för åldern". De ger fin kontakt, ler och småpratar med oss... Och såklart är båda mammagrisar, så de reagerar ju situationsadekvat ;)...
Det är underbart att vara mamma. Jag älskar det. Och jag älskar knoddisarna (och C såklart), det känns så fantastiskt att ha så mycket självklar kärlek! Det är mycket som är tufft med det, sömn, egentid och mat får helt enkelt stå tillbaka. Men jag tycker fortfarande att småbarnsföräldrar generellt skyller för mycket på det, det är inte som att en inte klarar sig på det. Menar, vi har två småknoddisar och de är supermammiga så det går verkligen inte att låta C ta en hel matning själv än så länge, men vi klarar oss bra? Inte pigg by any means, men nog pigg för att klara vardagen absolut!
Jaja så än så länge går allt fint. Som sagt sista neo-mott imorgon, förhoppningsvis så hittar de inget nytt jäkulskap utan godkänner allt så kan mammahjärtat ta det lugnt. Jag tror inte att någonting är galet, men med tanke på hur de kom till världen så kan jag inte riktigt slappna av...
Tänkte bara uppdatera bloggen, första gången på länge jag kunnat sitta vid datorn. Passar på att göra viktigheter, som att skicka massa forskningsgrejer till folk etc. Och uppdatera bloggen. Jaja, något ska man göra första gången sedan första hemveckan som jag INTE har en-två knoddisar i famnen...