Nu ska vi bli tvillingföräldrar!! Här kan man följa en lätt neurotisk blivande mammas och en sjukt optimistisk blivande pappas (tolkad via mamman då han inte vill blogga;)) resa mot föräldraskapet.
Ja, det är lite svårt att blogga när en har två tre veckor gamla knoddisar. Blir en inte avbruten av knoddisarna själva så kommer en ju då på att en kanske behöver kissa, dricka, sova, äta, eller helt enkelt bara vila litegrann. Så kan det vara, men jag känner mig ändå ok med det. Kanske inte alla sekunder på varje dag, speciellt inte kl 0440 när Anya precis slutat vilja ligga och snutta på bröstet och Allis börjar gråta, då kan jag erkänna att jag känt mig lite less ;)... Men eljest känns det bara bra.
I fredags fick vi första bakslaget. Knoddisarna hade inte vuxit någonting alls (utan tappat 20g var) sedan onsdagen, vilket gjorde barnsköterskan nervös vilket ju såklart gjorde mig nervös... Jag vet ju av egen kunskap att det kan svänga lite i viktkurvan, speciellt när de vägs så ofta. Kan ju svänga bara av att de har bajsat, eller av att energin gått till ett växtryck istället för till att tjocka på sig. Jag är ganska hormonell, så trots att jag rent kunskapsmässigt vet bättre så blev jag orolig. Ganska ordentligt orolig. Helgen gick i matningens tecken, och vi fick direkt kvitto imorse när både Allis och Anya gått upp ca 200g var :). Anya börjar dessutom komma ikapp, från 12% lättare till 10% lättare, så vi är på G! Dessutom har de inte ont i magen, de blir allt vaknare och de börjar ge lite mer kontakt än tidigare. Allt det här tillsammans har lett till att vi kommer att bli utskrivna även från hemsjukvården på onsdag, och därefter är det "upp till oss". Det känns såklart bra, men läskigt också...
Jaja. Jag vet inte vad mer jag ska skriva, så jag går och gör någonting annat. Typ matar knoddisar, eller gosar med knoddisar <3. Sorry bloggen, du är inte så prioriterad av mig...